Idag pratade jag med min gamla favorit-tidning på jobbet, och fick mina illusioner om dom som trevliga snubbar krossade, ty dom var inge trevliga alls. Gnällde järnet och la sedan på utan att säga hejdå. Råstörande superstar-journalist-divalater! Jag tänkte kontra med att säga att deras tidning varit skit sen Slayers Diabolus In Musica släpptes 1998 men avstod för att rädda jobbets heder. Boo-YA, det slår hårt på hedern att ta en jävel för laget!
Övriga jobb-news: Hade ansvaret över köket idag tillsammans med Hans. Hann plocka ur två maskiner och plocka in en, medans han var på ”utbildning” som han kallade det. Kamratskap!
